Hur går det med min hälsa?

Det är 3 månader sedan som jag på allvar tog tag i mitt mående efter månader av kopiösa mängder sömn och sparsam träning. Det var som om jag levde med en slöja över ansiktet, vissa dagar var bättre medan andra sämre. Trött och energilös, drömmarna fanns alltid där men steget att förverkliga dem var aldrig aktuellt att ta.

Idag den 27 mars dagen efter min 33-årsdag känner jag en spirande känsla av energi att vilja göra saker, att forma något nytt med händerna. Viljan att förändra finns närmre än mycket tidigare. Vaknar av mig själv tidigt på mornarna och är inte längre zombiemode utan jag lan växla på en pigghet jag inte haft på väldigt länge.

Tränar gör jag 4-5 dagar i veckan som är varierat mellan spinning, promenader, löpning, cirkelpass och ridning. De är en skön kombination som funkar med mitt knä som blir starkare för varje vecka. Vissa rörelser är fortfarande en utmaning men kanske alltid kommer vara det, det får tiden utvisa helt enkelt.

Kosten funkar till 80% riktigt bra, jag äter 5-6 dagar bra mat och en dag blir vad jag vill men numera är det inte vad jag vill hela dagen utan en måltid eller fikatillfälle som jag unnar mig något annat.
Det här är bara första milstolen utav fyra jag är så glad över min utveckling och ser fram emot vad nästa milstolpe kommer innehålla för delmål och resultat.

Att arbeta med sig själv

Jag har sen november jobba med andra delar med mig själv än tidigare, tidigare har jag alltid tränat och ätit till 90% bra mat. Det har då känts som de viktigaste pusselbitarna för att uppleva jämnvikt i livet. Efter korsbandsskadan tappade jag den pusselbiten jag trodde jämvikten vilade på träningen, jo jag tränade lite under den här tiden också men den byggde på rehab övningar och promenader men hjärna löpte amok och min mentala styrka dalade.
Tillsammans genomförde jag en Svensk Klassikern med Hanna och det var häftigt att förstå att vi klarat alla delmoment men jag kom ändå inte ur känslan att något fattades för mig.
Efter korsbandsskadan blev det mitt längsta träningsuppehåll (förutom rehab övningarna) jag gav efter några månader bara upp. Jag hade ingen ork att lyfta mig längre.

Så i slutet på november började jag trevande arbeta med mig själv, nu är det inte träning och kost som är högt upp på listan utan mentalträning. Tillsammans med Anki min mentala-coach har vi under tre månader jobbat med huvudet. Det är den svåraste utmaning jag satt min inför, jag tycker det är extremt jobbigt och hela mitt väsen hittar på andra saker att göra och ”strunta” i de dagliga övningar jag på sikt ska göra. I skrivande stund får jag ihop tre pass som om tre månader ska vara fem.

Det här arbetet har börjat släppa fram minnen och känslor jag under lång tid valt att inte arbeta eller ens reflektera över. Numera när jag minns anar det kan det skölja över mig som en äcklig klibbig sörja eller ibland komma som en skir närvaro mot min hud. Många gånger är det minnen kopplade till situationer jag inte haft möjlighet att hantera och upplevelsen blivit som en litet trauma.

Du minns alltid dina trauman och kommer aldrig helt vara utan dem hur mycket du än arbetar bort dem. Jag ser skillnad på mig själv och hur jag är, jag ser en väg framåt där jag kan lägga fler pusselbitar till mitt pussel för att uppleva jämnvikt. Nu ör det inte längre två bitar utan tre och målet därframme är fyra.

Mitt första steg var att erkänna för mig själv att jag behöver behöver hjälp vad det är som fattades mig? Jag är övertygad att det här är sista gången jag startar den här resan, nu ska den bara fortsätta.

Drömmar

Jag är på en plats i livet jag inte ens kunnat drömma om.
Gustav har efter många år fått möjligheter att ta över sitt föräldrahem, processen har vart lång och långsam och flera gånger trodde jag att vi behövde ge upp drömmen att få förvalta hans föräldrahem. Vid årsskiftet hände det, nu står vi här med alla möjligheter i världen. Det är snart ett års sen jag flyttade in på heltid i huset och jag tänker tillbaka på alla underbara morgonkoppar kaffe jag tagit i huset. Jag har hittat mina favoritställen, kökstrappen med morgonens första strålar från solen som sällskap, uppkrupen i den gamla soffan i pianorummet och under lövverket av de 400-åriga bokarna. Nu sitter jag uppkrupen i soffan och dricker den här söndagens morgonkopp av kaffe, en stor bukett tulpaner står intill koppen. Jag tittar ut genom fönstret och ser blå himmel, sol, och frostbitet gräs. Än håller sig vinter i men jag ger solen några timmar att värma upp dagen och efter lunch blir det en promenad i skogen. Jag uppskattar de här stunden för mig själv där jag får blicka ut och drömma om en oanvänd dag.

Djupandas och massage

Jag har sen 1 1/2 månad gjort mitt yogapass, jag sätter mig på min matta och andas, andas djupt och mycket. Jag märker hur jag inte tänker utan bara andas och utför de rörelser som jag antingen känner för eller enligt den video jag valt att följa. Att få koppla av hjärnans brus under 20-30 minuter har varit magi för mitt sätt att uppleva balans och hur jag tänker om mig själv. Efter varje pass ser jag mig i spegeln, där ser jag rosiga kinder, en nöjd blick och en kvinna jag tycker mycket om, mig själv. Tack endorfinerna för det 😀

Jag vet att träningen har varit en stor del att skapa trivsel med mig själv, det har skruvat ner det inre kaoset så jag är så glad över att ha hittat yogan, att den fungerar och andningen, andningen som blir i yogan hur ska jag förklara… jo jag tar med mig andningen till situationer i vardagen jag blir stressad av, jag märker hur jag tar till andningen, att jag andas djupare för att skapa rum där jag kan reflektera och fundera hur jag ska tackla det som gjorde att ett stresspåslag uppkom.

Jag har även gett mig själv massage, rejäl, smärtsam men ytterst nödvändig massage. Hon som masserar är brutal med sina armbågar och knogar men jag älskar henne. Hon kryllar ut mina stackars spända muskler. Idag knådade hon rejält över mina bröstmuskler och nu efteråt känner jag mig öppnare och jag upplever andningen lättare.

Imorgon ska jag rida, det ser jag otroligt fram emot, jag har nog hittat en bra variation av rörelse, yoga, styrketräning, promenader och ridning. Det känns så bra in i själen <3

Yogan

Jag har nu i en månads tid yogat varje dag, passen har varit mellan 20-40 minuter. Ofta följer jag ett youtube-klipp (Yoga with Adriene) för att få hjälp att hitta ett flöde och för att se hur varje yogaposition ska göras och se ut. Stunden efteråt känns kroppen härligt varm och det pulserar varm energi från fingertopparna till tårna. Det är en skön stund på dagen, jag fokuserar på att andas och känna inåt, hur känns kroppen, vart är jag trött och vart är jag stel osv. Jag trivs, jag har hittat något som ger liknande känsla som efter ett bra löppass. inte utbytbar men tillräckligt för att få mig att fortsätta att yoga, träna upp min styrka och kunna använda yogan som ett komplement till löpning.

YogaGlow här kommer jag 😀

Tro inte på allt du tänker

Idag blev jag avbruten på min lediga dag från en kollega på jobbet, jag hade tagit ledigt för att kunna förbereda och fira min mamma som fyller 65. Noga meddelat mina närmsta kollegor och ledningsgruppen jag sitter i för att inte skapa missförstånd och undvika att bli nådd då jag märker vilken stress det innebär när jobbet kallar på mig när jag verkligen vet att jag behöver vara ledig ocg ha fokus någon annanstans än jobbet. Hela dagen var lugn och skön fram tills någonstans mitt i kalaset ser jag på min privata telefon ett nummer jag känner igen och svarar, det är en utav mina närmsta kollegor som visserligen berättar att den är ledsen att behöva störa men dens chef tryckt på att ringa mig ändå. Snabbt förklarades ärendet och jag kunde bara förmedla vad jag trodde ha hänt men för att grundligare gå igenom vad som orsakade att kostnader hamnat fel hade jag behövt min jobbdator men som tur var stannade den hemma, så samtalet varade knappt 1 1/2 min men det förstörde resten utav dagen. Jag sitter än med en stressklump i magen och tankarna far fram och tillbaka.

Det har varit en tuff vår när det gäller jobbstress, jag var så trött när semestern kom att jag sov en vecka och efter tre kände jag att det fanns mer än hålla huvudet över vatten ytan. Idag kändes det som om jag var tillbaka, tillbaka i en situation där jag saknade kontroll över mina arbetsuppgifter. Att den tid jag behövde arbeta med mina åts upp av rapportering, frågor och administrativa uppgifter som tillkom i samband med systembyte och organisationsförändring.

Jag är inte intresserad att bränna ut den glöd jag har inom mig, att krascha den arbetsmyra jag faktiskt är. Jag ger alltid 100%, är lojal och plikt trogen men när jobbet gräver sig närmre min privata sfär då mår jag sämre. Det tar så mycket utav min kreativitet och fart.

Så det samtalet som bara skulle vara ett förtydligande i dens arbete, ett sätt att hitta sitt svar som även i dens tro endast bara skulle bli en liten parantes hos mig i min ledighet. Tyvärr blev det en klump i magen och pyrande ilska. Personen i fråga tog bort mitt val att välja, att välja aktivt om jag hade tid att hjälpa eller i ett sms kunna säga tyvärr jag kan inte hjälpa dig men ring den här… så får vi sammanstråla när jag är tillbaka på jobbet igen.

Jag är sen den här våren rädd om min privata tid och jag kräver mer återhämtning än någonsin, det blir uppenbart vid sådana här tillfällen, jag är inte klar att ta emot den stressen. Mitt jobb är nu att vara tydlig mot mina kollegor och framförallt att vara tydlig för mig själv. Jag behöver inte tro på alla tankat som fram i huvudet, att jag äger ansvaret för allt. Jag måste lära mig att inte tro på allt jag tänker.

En solkysst brud

från i somras, vinden var varm och min hud var solkysst

Idag kom en minnesbild upp när jag stod och lagade staketet till en del av vinterhagen där grannens hästar tillsammans med Gloria (vår sällskapshäst) går i. Bilden i början av inlägget är från det minnet, bilden är tagen utanför fabriken, jag hade ledsnat på mina kollegor som inte tog sig tid att sätta sig ute och verkligen ta en paus men att gå ut och ta den där pausen blev startskottet till en period på utomhusluncher och lunchbad. Helt enkelt en bra period i slutet på sommaren.

Man kan inte annat än sakna sommaren när dagarna i enda är flera nyanser utav grått och sen blir det svart. Fast idag visade sig solen en stund och gav en dos energi.

Nu ska jag göra mitt 19:e pass av yoga, min stund på dagen där jag tänder ljus, sätter på lugn musik och låter kroppen sköta sitt.

Näst sista dagen på året

Här sitter jag på min yogamatta och lyssnar på musik och funderar över vad som hänt det här året egentligen, mycket har stått på paus i samhället men min vardag har haft fullt upp.

  1. Lägenheten är såld och jag bor numera i hus – kan ni fatta? 9 år senare är Gustav och jag sambos <3
  2. Två katter har fått flytta hem till oss – Så katt rädd jag var för 10 år sedan kan man inte tro nu, tru jag fått så fina individer i mitt liv
  3. Caruso fick somna in – Mitt hjärta brister varje gång jag påminns, jag saknar honom extremt mycket
  4. Jag blev moster för tredje gången och till sommarn blir det för fjärde . Helt magiskt! Älskar att får vara moster och se dessa underbara så människor växa upp
  5. Åker numera merca och inte golf
  6. Renoverat 10 veckor i sträck där 4 var min semester i somras
  7. Gustav och jag var på Gran Canaria i början av mars innan corona slet tag i oss och satte resandet på paus
  8. Fyllt år, hela 32 år
  9. Tack vare lillasyster började jag rida igen på ridskolan, det bästa beslutet på länge
  10. Ätit på tok för många bullar

Livet har liksom traskat på ändå men jag hoppas att nästa år få krama mina nära och kära extra mycket.

Ta hand dig!