Om Tweet

Mitt namn har ingen betydelse men du kan kalla mig Tweet, här kan du följa hur mitt liv dundrar fram, hur mina drömmar tar form och hur mina tankar och funderingar är på livet. Här får du en chans är se vem jag är

Drömmar

Jag är på en plats i livet jag inte ens kunnat drömma om.
Gustav har efter många år fått möjligheter att ta över sitt föräldrahem, processen har vart lång och långsam och flera gånger trodde jag att vi behövde ge upp drömmen att få förvalta hans föräldrahem. Vid årsskiftet hände det, nu står vi här med alla möjligheter i världen. Det är snart ett års sen jag flyttade in på heltid i huset och jag tänker tillbaka på alla underbara morgonkoppar kaffe jag tagit i huset. Jag har hittat mina favoritställen, kökstrappen med morgonens första strålar från solen som sällskap, uppkrupen i den gamla soffan i pianorummet och under lövverket av de 400-åriga bokarna. Nu sitter jag uppkrupen i soffan och dricker den här söndagens morgonkopp av kaffe, en stor bukett tulpaner står intill koppen. Jag tittar ut genom fönstret och ser blå himmel, sol, och frostbitet gräs. Än håller sig vinter i men jag ger solen några timmar att värma upp dagen och efter lunch blir det en promenad i skogen. Jag uppskattar de här stunden för mig själv där jag får blicka ut och drömma om en oanvänd dag.

Djupandas och massage

Jag har sen 1 1/2 månad gjort mitt yogapass, jag sätter mig på min matta och andas, andas djupt och mycket. Jag märker hur jag inte tänker utan bara andas och utför de rörelser som jag antingen känner för eller enligt den video jag valt att följa. Att få koppla av hjärnans brus under 20-30 minuter har varit magi för mitt sätt att uppleva balans och hur jag tänker om mig själv. Efter varje pass ser jag mig i spegeln, där ser jag rosiga kinder, en nöjd blick och en kvinna jag tycker mycket om, mig själv. Tack endorfinerna för det 😀

Jag vet att träningen har varit en stor del att skapa trivsel med mig själv, det har skruvat ner det inre kaoset så jag är så glad över att ha hittat yogan, att den fungerar och andningen, andningen som blir i yogan hur ska jag förklara… jo jag tar med mig andningen till situationer i vardagen jag blir stressad av, jag märker hur jag tar till andningen, att jag andas djupare för att skapa rum där jag kan reflektera och fundera hur jag ska tackla det som gjorde att ett stresspåslag uppkom.

Jag har även gett mig själv massage, rejäl, smärtsam men ytterst nödvändig massage. Hon som masserar är brutal med sina armbågar och knogar men jag älskar henne. Hon kryllar ut mina stackars spända muskler. Idag knådade hon rejält över mina bröstmuskler och nu efteråt känner jag mig öppnare och jag upplever andningen lättare.

Imorgon ska jag rida, det ser jag otroligt fram emot, jag har nog hittat en bra variation av rörelse, yoga, styrketräning, promenader och ridning. Det känns så bra in i själen <3

Yogan

Jag har nu i en månads tid yogat varje dag, passen har varit mellan 20-40 minuter. Ofta följer jag ett youtube-klipp (Yoga with Adriene) för att få hjälp att hitta ett flöde och för att se hur varje yogaposition ska göras och se ut. Stunden efteråt känns kroppen härligt varm och det pulserar varm energi från fingertopparna till tårna. Det är en skön stund på dagen, jag fokuserar på att andas och känna inåt, hur känns kroppen, vart är jag trött och vart är jag stel osv. Jag trivs, jag har hittat något som ger liknande känsla som efter ett bra löppass. inte utbytbar men tillräckligt för att få mig att fortsätta att yoga, träna upp min styrka och kunna använda yogan som ett komplement till löpning.

YogaGlow här kommer jag 😀

Tro inte på allt du tänker

Idag blev jag avbruten på min lediga dag från en kollega på jobbet, jag hade tagit ledigt för att kunna förbereda och fira min mamma som fyller 65. Noga meddelat mina närmsta kollegor och ledningsgruppen jag sitter i för att inte skapa missförstånd och undvika att bli nådd då jag märker vilken stress det innebär när jobbet kallar på mig när jag verkligen vet att jag behöver vara ledig ocg ha fokus någon annanstans än jobbet. Hela dagen var lugn och skön fram tills någonstans mitt i kalaset ser jag på min privata telefon ett nummer jag känner igen och svarar, det är en utav mina närmsta kollegor som visserligen berättar att den är ledsen att behöva störa men dens chef tryckt på att ringa mig ändå. Snabbt förklarades ärendet och jag kunde bara förmedla vad jag trodde ha hänt men för att grundligare gå igenom vad som orsakade att kostnader hamnat fel hade jag behövt min jobbdator men som tur var stannade den hemma, så samtalet varade knappt 1 1/2 min men det förstörde resten utav dagen. Jag sitter än med en stressklump i magen och tankarna far fram och tillbaka.

Det har varit en tuff vår när det gäller jobbstress, jag var så trött när semestern kom att jag sov en vecka och efter tre kände jag att det fanns mer än hålla huvudet över vatten ytan. Idag kändes det som om jag var tillbaka, tillbaka i en situation där jag saknade kontroll över mina arbetsuppgifter. Att den tid jag behövde arbeta med mina åts upp av rapportering, frågor och administrativa uppgifter som tillkom i samband med systembyte och organisationsförändring.

Jag är inte intresserad att bränna ut den glöd jag har inom mig, att krascha den arbetsmyra jag faktiskt är. Jag ger alltid 100%, är lojal och plikt trogen men när jobbet gräver sig närmre min privata sfär då mår jag sämre. Det tar så mycket utav min kreativitet och fart.

Så det samtalet som bara skulle vara ett förtydligande i dens arbete, ett sätt att hitta sitt svar som även i dens tro endast bara skulle bli en liten parantes hos mig i min ledighet. Tyvärr blev det en klump i magen och pyrande ilska. Personen i fråga tog bort mitt val att välja, att välja aktivt om jag hade tid att hjälpa eller i ett sms kunna säga tyvärr jag kan inte hjälpa dig men ring den här… så får vi sammanstråla när jag är tillbaka på jobbet igen.

Jag är sen den här våren rädd om min privata tid och jag kräver mer återhämtning än någonsin, det blir uppenbart vid sådana här tillfällen, jag är inte klar att ta emot den stressen. Mitt jobb är nu att vara tydlig mot mina kollegor och framförallt att vara tydlig för mig själv. Jag behöver inte tro på alla tankat som fram i huvudet, att jag äger ansvaret för allt. Jag måste lära mig att inte tro på allt jag tänker.

En solkysst brud

från i somras, vinden var varm och min hud var solkysst

Idag kom en minnesbild upp när jag stod och lagade staketet till en del av vinterhagen där grannens hästar tillsammans med Gloria (vår sällskapshäst) går i. Bilden i början av inlägget är från det minnet, bilden är tagen utanför fabriken, jag hade ledsnat på mina kollegor som inte tog sig tid att sätta sig ute och verkligen ta en paus men att gå ut och ta den där pausen blev startskottet till en period på utomhusluncher och lunchbad. Helt enkelt en bra period i slutet på sommaren.

Man kan inte annat än sakna sommaren när dagarna i enda är flera nyanser utav grått och sen blir det svart. Fast idag visade sig solen en stund och gav en dos energi.

Nu ska jag göra mitt 19:e pass av yoga, min stund på dagen där jag tänder ljus, sätter på lugn musik och låter kroppen sköta sitt.

Näst sista dagen på året

Här sitter jag på min yogamatta och lyssnar på musik och funderar över vad som hänt det här året egentligen, mycket har stått på paus i samhället men min vardag har haft fullt upp.

  1. Lägenheten är såld och jag bor numera i hus – kan ni fatta? 9 år senare är Gustav och jag sambos <3
  2. Två katter har fått flytta hem till oss – Så katt rädd jag var för 10 år sedan kan man inte tro nu, tru jag fått så fina individer i mitt liv
  3. Caruso fick somna in – Mitt hjärta brister varje gång jag påminns, jag saknar honom extremt mycket
  4. Jag blev moster för tredje gången och till sommarn blir det för fjärde . Helt magiskt! Älskar att får vara moster och se dessa underbara så människor växa upp
  5. Åker numera merca och inte golf
  6. Renoverat 10 veckor i sträck där 4 var min semester i somras
  7. Gustav och jag var på Gran Canaria i början av mars innan corona slet tag i oss och satte resandet på paus
  8. Fyllt år, hela 32 år
  9. Tack vare lillasyster började jag rida igen på ridskolan, det bästa beslutet på länge
  10. Ätit på tok för många bullar

Livet har liksom traskat på ändå men jag hoppas att nästa år få krama mina nära och kära extra mycket.

Ta hand dig!

Bucketlist 2021

Jag har aldrig aktivt jobbar med listor, jag skriver dem gärna och känner mig luftfyllt och glad varje gång jag påbörjar att lista upp saker jag vill uppnå eller beta av men när det kommer till att följa upp dem och kontrollera att jag följer det jag bestämt så är det sämre… HAHA alltså själva arbetet att lista upp, drömma och hitta en vision är så himla härlig men när det kommer till att genomföra det blir jag lat, faller in i gamla mönster och vips har det gått flera månader och jag har ”glömt” min lista och drömmar. Det är ju ganska härligt att få drömma sig bort att känna sig duktig och framåt. Jag har intill mig en bok jag påbörjat saker jag vill jobba med under kommande åt, sådan som är återkommande men jag tappar bort mig själv på vägen, blir frestad och så är det kört. Jag tänker inte här stolpa upp dem men kan hinta om att de handlar om skapa frihet, våga säga nej och spara till en buffert. Jag känner att de är rimliga men de kräver att jag hittar mitt varför de här åtaganden är viktiga för mig. Det är ju där jag ramlar omkull för att mitt varför är för klent och motiverar mig dålig. Så jag har listan intill mig jag ska klura på den om mitt varför är tillräckligt och sen ska jag hitta mitt mantra och motivator.

Har du några mål inför 2021?

YogaGlow

Jag har efter lite övertalning gått med på en 30-dagars ”utmaning”, yoga 30 minuter per dag i 30 dagar. Fick tipset om en kvinna som heter Adrienne som lägger upp på youtube. Jag var skeptisk, har liksom provat en del och till och med köpt mig en kurs (Ashtanga) där jag gått 7 gånger och har 7 gånger kvar men jag blev inte inspirerad och göra mer, att utöva det jag lärde mig hemma. Nu har jag har kört i nio dagar och känner faktiskt skillnad, 7 av gångerna har jag följt Adrienne genom passet och 2 har jag kört själv med övningar jag känt för just den dagen. När utmaningen är slut och jag känner att den här varianten utav yoga är för att stanna, är min belöning en ny yogamatta. Då den jag har är rätt sliten och jag skulle behöva en tjockare för att inte få så ont i knät när jag jag övningar där jag sitter på knä eller stå på alla fyra.

Yogiraj – den här står högt på önskelistan <3

Vad definierar mig?

efter min korsbandsoperation har jag haft svårt att identifiera mig med mig själv, jag har alltid varit den starka och livfulla personen. Som hugger tag, tar i och hjälper alltid till. Ser andras behov och gör saker innan någon ber mig eller upptäcker det själv. Hör en önskan och kommer alltid ihåg ”viktiga” saker som ger det lilla extra för andra. Att äta har varit en pusselbit i mitt liv som varit svår för jag kan äta, oj vad jag kan äta och jämt av allt, vilket gjort att min vikt har alltid legat över och mot överviktiga hållet men har tack vare mitt pannben och hängivenhet kunnat hålla det mesta i schack med träning, mycket träning och alltid. Hästarna har varit så viktiga att det har fungerat, minst en timme varje dag, vecka ut, månader och år tills nu, tills för 2 år sedan då allt föll omkull. Då min kropp och knopp tillsammans inte ville samarbeta med min vilja. Korsbandsskadan hjälpte inte till utan nu 1 1/2 år senare inser jag hur ledsen jag var och är att jag inte är den jag definierar m som. Idag väger jag 10 kg mer än då och sakta stiger den siffran och jag har känslan av att jag inte har kontroll över det längre. Jag har straffat mig, hotat mig och gråtit, så många tårar det här gångna året pga av så mycket, Sorg över att inte fungera, sorg över min häst, sorg över andras åldrande. Så till slut tog jag steget och bad om hjälp, jag tog kontakt med en kvinna som jobbar med den inre biten, förändra bilden av dig själv och förändra ditt sätt att tänka. Jag satt där under vårt första möte innan jag ens bestämt mig att hoppa den här resan och grät, tårarna rann för det är så mycket sorg jag inte orkat bearbeta eller prata om. Instinktivt säger jag att allt är bra, det ordnar sig och väljer medvetet att inte reflektera mer utan raskt promenerar jag vidare.

Jag reser mig alltid upp och går vidare men för varje gång tappar jag bort en pusselbit som gör mig hel. Tröttheten har varit min vän alldeles för länge, vaknar trött, vilar, sover men känner hela tiden att jag inte är där, utan precis under vatten ytan innan du slår igenom och dra det härliga andetaget och luften fyller dig med syre och LIV. Under så många månader har jag tvingat mig att göra saker, motionera, andas, måla, renovera, le, umgås…

Jag vill inte mer, jag vill bara få liv igen, få brinna och andas.

Nu har mitt år börjat, den här kvinnan tvingar mig att reflektera, tvingar mig till mentalträning och framförallt slå hål på isen genom att söka inåt. Jag ville skratta åt henne, håna henne och ifrågasätta. Hur kan hon hjälpa mig fast att det är jag som bett om hjälp.. vartenda skyddsbarriär jag byggt upp säger stopp, att inte blotta mig och låta mig vara sårbar. Men jag insåg en sak idag var som har satts i rullning, jag har börjat säga nej. På söndag kommer jag avboka ett otroligt viktigt möte för jag inte kan leverera det resultat som förväntats. För ett år sen hade det inte varit ett alternativ men idag som nu, är det min enda räddning.

Jag vill identifiera mig som den trygga och den som ger energi, inte den som tränar och är stark för det orkar jag inte längre, inte just nu

Ny adress

Från och med igår har jag ny bytt adress, från ha bott på finaste gatunamnet, Floragatan, till att numera bo på Frälsegården i Sunträlje. Detta pyttelilla samhälle precis utanför Lundsbrunn.
Att Gustav och jag fått lov att förvalta denna anrika gård från 1890-talet, gedigna timmerväggar, 11 rum att dansa genom och den parkliknande gräsmattan.

Det är så mycket som inte blivit som det var tänkt och sen flytten i maj har vardagen kantats med sorg och tråkiga besked. Saker kommer liksom inte ensamma utan gärna i en trasslig hög. Tacksam att många funnits där som stöttat och lyssnat, mest lyssnat då behovet att vara själv och greja på egen kammare varit stor. Dock vaknar jag varje morgon och ler för mig själv och tänker ”tänk att jag får bo så här nu”. Sambo livet uppskattats, vi får äntligen ses varje dag och stöta och blöta vardagen tillsammans, det är fint!