det är lätt att känna sig nedslagen och omotiverad när det handlar om långsamma processer som tillexempel spara pengar, att spara ensam tar tid och när man satt sig i situationer som gör att jag måste betala av saker jag nog idag tycker är lite onödiga. Det är bara att tugga i sig och beta av det ena efter det andra. Jag känner att jag står och stampar men det är nog min otålighet som spökar och har svårt att landa i det jag har.

Jag är inte orolig över min ekonomi som den ser ut just nu men jag har ett mål av att spara ihop en buffert men det känns så svårt då det har varit mycket utgifter som jag inte kunnat räkna in, laga bil, veterinär osv… men det är väl vad budgeten är till för att kunna betala dessa utgifter men jag skulle önska att den här högen utav pengar blev större och gav mer trygghet. Det kommer det ska komma.

Mitt mål är två månadslöner på ett konto för säkerthet. Trygghet är viktigt och sparandet ger trygghet om än en långsam väg att vandra efter