Ett fång av vitsippor ska vara min bukett, skira, spretiga och alldeles underbara.
Jag slog av känslan att dessa blommor skulle passa perfekt, de står för så mycket, längtan, glädje och ihärdighet. Dessa stackare har fått bekänna färg nu när våren varit kall och flera nätter där graderna krupit under nollan. Trots detta opålitliga väder ha de sovit för att senare vakna och stråla och ge sådan härlig varm glädje i magen. Hela våren är en enda stor längtan efter sol och värme, att kunna sparka av sig skorna och veta att vintern är ett minne blott.
Det finns bara en som jag vill ska binda min bukett, hon har funnits där vid sidan sen första veckan på gymnasiet, det är nu 12 år sedan och det är nu jag kan se betydelsen av den här vänskapen. Fina underbara Michaela vi firar 12 år som vänner. Så det är bara hon som kan spegla mig i den buketten <3

Inte än är det dags men jag hoppas att den dagen kommer