Från och med igår har jag ny bytt adress, från ha bott på finaste gatunamnet, Floragatan, till att numera bo på Frälsegården i Sunträlje. Detta pyttelilla samhälle precis utanför Lundsbrunn.
Att Gustav och jag fått lov att förvalta denna anrika gård från 1890-talet, gedigna timmerväggar, 11 rum att dansa genom och den parkliknande gräsmattan.

Det är så mycket som inte blivit som det var tänkt och sen flytten i maj har vardagen kantats med sorg och tråkiga besked. Saker kommer liksom inte ensamma utan gärna i en trasslig hög. Tacksam att många funnits där som stöttat och lyssnat, mest lyssnat då behovet att vara själv och greja på egen kammare varit stor. Dock vaknar jag varje morgon och ler för mig själv och tänker ”tänk att jag får bo så här nu”. Sambo livet uppskattats, vi får äntligen ses varje dag och stöta och blöta vardagen tillsammans, det är fint!