Jag haft en gnagande känsla att jag borde kolla upp min älskade guldklimp, min fina prinsessa. Jag ringde för en månad sedan och bokade in henne på hälsokontroll samt att vi skulle träffa deras equiterapeft. Det börjar med att vi gör böjprov och visar sig att Galina är ofräsch i sitt vänstra fram … (crap)… men okej veterinären vill att vi skulle kolla på volt också innan vi säger något och jajemen lika ofräsch på volt… det är något fel på min häst.

innan vi fortsatte hältutredningen fick jag träffa charlotta.. vilken fantastisk människa. Galina älskade henne direkt och carlotta fick jobba med alla låsningar i hela galinas kropp. De jobbade verkligen i ett team. Jag stod bara och såg på och försökte att inte tappa fattningen totalt.
Den behandlingen var framgångsrik och Galina var som pånyttfödd, glad och mysig.

Tyvärr skulle bara dagen gå utför med resten… vi bedövade hovled, kotled osv för att hitta hältan, vi röntgade och där BAM… vi hittade förändringar på båda ringkotorna fram och prognåsen .. ja vete faaan… antingen funkar hon jätte bra eller så måste jag ta bort henne. Jag trodde jag skulle svimma, något slog verkligen undan mina fötter och jag orkar inte faktiskt att försöka se det positivt. Nu är det vila som gäller i 6 veckor tillsammans med metacam två gånger om dagen. För att sedan åka på återbesök för att kolla om Galina är hältfri..

Imorse stog jag bara i boxen och bara undra hur fan detta ska sluta. Jag är skiträdd och jätte ledsen. Just nu vill jag bara vara hemma och fundera på hur jag ska orkar hålle ihop för Galinas skull och för min egen. Hur mycket lim ska jag behöva använda för att inte allt bara ska rasa. Vad ska jag säga, hur ska jag planera, omöjligt och helt plötsligt blev carpe diem ett mer levande uttryck än jag tidigre känt.