Jag har brottats med en fråga under ett tag, vad var det som gjorde att jag kom igång? vad fick mig att fortsätta och hur lyckades jag gå ner i vikt som jag många gånger tidigare inte lyckats med.

Jag har en vän som jag tror satt lite i dessa tankar också, hon hade som jag fått lite fler kilon än man önskade och ville förändra situationen. Vilket hon lyckades med, all heder till dig min vän för det är inte lätt. Jag minns när hon la ut på sin blogg att hon inte tänkte överhuvudtaget berätta för någon hur hon gjort, inte ens för mig och vi har ändå känt varandra i större delen av våra liv. Ska jag vara ärlig blev jag näst intill vansinnig för jag stod just då i mitt eget uppvaknade att jag väger mer än jag borde och gör jag inget nu kommer min hälsa stå på spel och risken är stor att jag går överviktig hela livet. Jag kan inte återge precis det hon skrev men kontentan av allt var att varje individ ska hitta sin väg oavsett hur den ser ut och vad du gör. Det finns ingen snabb hjälp, det är bara tillfälligt hur klyschigt det än låter.

Det här har legat i bakhuvudet och fått gro, gro tills jag också kom till den insikt att jag egentligen inte vet vad som gjorde att jag kom igång, jag kan beskriva händelseförloppet m.m men vad var det som gav mig det där lilla extra som jag inte haft tidigare. Jag tror det byggde mycket på ett mål ett oövervinnerligt mål som sporrade mig så djävulskt att jag inte kunde låta bli att gör mitt yttersta.

Jag har i runda slängar skapar mig en träningsrutin, ändrat min kost, sover längre och ger mig själv mindre skuldkänslor. För mig var nog de den största boven, alla skuldkänslor som jag själv gav mig. Det finns inget lätt sätt att berätta hur jag gör MEN vill du veta, så får du leva med mig minst en vecka och då ska jag visa dig hur du kan tänka och förändra MEN jag tänker göra som min vän inte berätta det här, för jag vill verkligen inte öka träningshetsen som redan finns runt omkring oss.
Jag tränar för mitt hjärta, jag vill ha ett friskt hjärta och det får jag inte genom passivitet och fel kost.

Det tar tid att komma igång och för mig tog det över ett år att få ordning på mina rutiner. Idag lever jag för ett leva, inte leva för att jag lever.