I vinden hör du dina tankar, ensam vandrar du i tystnaden.  Långsamt sätter du den ena foten framför den andre. Du håller i klänningen, drar dina fingrar längs fållen.  Solen landar mot din kind, en värme sprids, en udd av glädje spricker ut och ett svagt leende far över ansiktet.  Tårna kryper ner i mossan, du har stannat. Det är tyst, nästan tyst endast hjärtats slag hörs.