Det var ett tag sen jag skrev hur det går med min träning. Just nu försöker jag peppa mig att hålla igång både på gymmet och med löpningen. Luften gick ur mig efter varvet och har inte riktigt kommit igång igen men det är på väg och jag kämpar hårt med att inte falla tillbaka till slappisen igen. Tyvärr stryket maten på foten, där slarvar jag en del och får nog sparka på mig själv för att få bukt med det. Jag har den sämsta ämnesomsättningen ever och får inte till det där sista. Det ska gå ska bara göra det den lååånga vägen med att hitta det som passa mig.

Jag trivs med att träna och hålla igång och jag trivs att svettas med 40 andra på gymmet fast allra bäst är en löprunda för mig själv med härlig musik i öronen. Den frihetskänsla jag har i kroppen under vissa av passen går inte att beskriva. Jag är ett med mig själv och vad jag vill. Fötterna dansar mot asfalten och jag känner mig lätt och inte alls som den klump som jag upplever mig sig i spegeln emellanåt.  Andningen är regelbunden och inte ansträngd, inge håll, inga onda knän, fötterna mår bra och jag mår bra.

Här är en bild från en av mina senaste löprundor, klockan var elva på kvällen och älvorna började sakta dansa över vattnet. Så himla underbart, så sjukt vackert. Jag önskar att ni hade fått vara med och känna den glädje som for i mig. Träning har för mig blivit ett sätt att få vara med mig själv, få samla mina tankar och känna dem försvinna ner i benen och stanna där så huvudet får vara ifred en stund.