Och det kommer jag fortsätta göra hur stelt och oäkta det leendet kommer att bli, jag orkar inte sätta mig ner och inser att loppet är kört eller att tiden rasar iväg. Jag stampar allt hårdare på samma plätt som de senaste gånga åren och än så länge verkar ingen hända. Jag skriker inombords och vill att jag bara ska lämna allt och börja om. Låta drömmarna flöda, glömma pengars värde och vara sprudlande istället för ett visset brunt löv som i sin slitsamma kamp försöker lyfta i vindens matta pustar.

Trött på att kampa mot min egen tillvaro..