Läste nyss Underbaraclaras senaste inlägg om varför hon är feminist, hon listar upp mängder av situationer där män (i detta fall) på något vis anspelar på det sexuella.

ett exempel:

Eller när mannen med en hög chefsposition hamnar bredvid mig på en middag och sitter och smeker min nakna överarm och fumlar med händerna efter halsbandet som dinglar mellan mina bröst. Och som blir så kränkt när jag säger ifrån att han börjar imitera allt jag säger med bebisröst.

Det här fick mig att fundera och minnas tillbaka till liknade stunder, där jag bara svalt det som hänt och bara accepterat. Att det är okej att ropa att jag har stora bröst, som om det skulle vara en komplemang och göra mig lycklig. Mest generad faktiskt. Jag kommer oftare att tänka på detta och reagera, reagera på sådant som sänker mig.