Det här är jag för snart ett år sedan, jag upplevde mig aldrig som för tjock, mullig men inte överviktig. Det hände något som fick mig att börja fundera i att jag kanske inte är den personen som jag själv ser mig som. Att den bild mitt huvud har inte är den som syns i spegeln att jag är överviktig och riskerar min egen hälsa. Tankarna om det här började snurra när jag såg det här kortet från nyår 2012

Jag trodde jag skulle dö när jag insåg hur mycket jag gått upp och hur illa jag skött mig själv.. jag grät en hel kväll och visste inte riktigt hur jag skulle komma tillbaka till en lagom kurvig och glad tjej. Det har varit en lång process med mycket ångest, tårar. Där jag jag många gånger bara velat lägga ner och strunta i allt för jag kan inte gå ner, jag kan inte leva hälsosammare. Heléne en mycket nära vän till mig hade börjat löpträna regelbundet och hade göteborgsvarvet i sikte, hon hade bestämt sig för att klara av att springa 2,1 mil. Jag stod vid sidan om och applåderade för jäklar vilken grej, att orka springa så långt och under så lång tid. Jag var mycket imponerad över hennes beslutsamhet. Det jag inte insåg då var att Heléne sådde ett frö hos mig och sakta men säkert började jag också löpträna om än i väldigt liten omfattning, max 2 km och ofta kunde jag bara springa 1 km resten gick jag eftersom min kondition var värdelös. Dagarna gick och jag kunde springa allt längre sträckor och en dag o april under en längre runda bestämde jag mig, jag skulle också springa göteborgsvarvet 2014, ett år skulle jag ge mig för att klara av att genomföra det. Det har varit ett intressant år med ett skadat knä, en fot som strulat och mängder av skobyten. Efter tre par skor har jag lyckats landa rätt, plus att jag fått formgjuta ett par sulor för att ge bästa avlastningen. Men vad har jag fått tillbaka? Mitt liv skulle jag vilja säga, glädjen till träning och glädjen till min kropp, än är jag inte i hamn men jag är på god väg.

idag ser jag ut så här

På det här kortet 7 kg lättare än de två första där jag fått en kondition som gör att jag klarar av att springa en mil på dryga timman. Jag har lyckats få en negativ spiral att vända och gå åt det positiva hållet, jag har nu en kropp som mår bättre och allt det här fick jag för en bild och ett frö. SÅ Heléne min älskade vän, du är så viktig för mig och när jag säger att du är min bättre hälft så menar jag det ända in i själen för utan dig hade det här aldrig gått att genomför. Tack för att du är du!