Allt gick så fort, små luddtussar in i mitt liv, busiga och nyfikna. 6 år senare stod jag där, inte redo att säga farväl men tvungen. Jag hade bestämt mig… du var sjuk älskade pälsboll, sorgen sliter i  mig när jag tar fram dig ur filten för att låta honom titta på dig. Han ser på mig och nickar, mitt beslut är den enda korrekta.. du var döende. Jag hade önskat att ni båda hade fått sommaren på er att få känna gräset kittla under era små tassar, höra er kockla i uteburen medan ni undersökte alla små hörn. Det är tyst i hörnet i köket, inget illtjut när jag öppnar kylskåpsdörren. Jag sörjer er både mina älskade små barn, mina älskade Pixie & Siri. 

I kärlek har jag fått er, i kärlek har jag burit er, i kärlek låter jag er gå vidare.
Förlåt!