På förmiddagen idag vräkte regnet ner och smattrade mot fönstret, då föddes en längtan djupt inne i min kropp. Jag såg mig själv sittandes på kökssoffan och Gustav satt på stolen bredvid, i köket, i vårt hus… nybakta bullar och en stor kopp hett kaffe och vi bara lyssnade på regnets rofyllda smatter mot  fönstren. Allt blev en sådan enorm längtan, en längtan att vi ska få bygga vår familj och vår framtid <3 en önskan och en vision

Så snabbt skickade jag ett sms där jag skrev att jag längtar tills vi bor under samma tak, jag hoppas hela hans mage fylldes med värme för det var ren kärlek jag skickade till honom.