Mitt dåliga samvete, jag får dåligt samvete för det mesta, där är jag ett hopplöst fall. Jag får dåligt samvete när jag slappar för mycket enligt mig själv, när jag säger nej till människor som jag tycker väldigt mycket om.. dåligt samvete fäller mig direkt
Glass, OMG en riktigt god glass får benen att vika sig och jag måste sitta en stund
Brummel, alltså när Brummel tittar under lugg och ser allmänt nere ut då är jag körd och jag faller som en fura.
Komplimanger som kommer sådär spontant, som när Madde efter att jag långt och länga pläderat om att jag faktiskt är väldigt dåligt på att vara öppen och ge alla tid och plats, utbrister att jo Martina det är du faktiskt visst. Satt tyst länge efter det, tack!
Snabba planeringsförändringar, när saker i sista minutens ändras då hänger inte hjärnan med och 80% av gångerna reagerar jag på fel sätt, blir tvär och grinig. Inte den bästa egenskapen hos mig och tro mig jag JOBBAR skit mycket på att få ordning på detta.
Fika med fina vänner med massor av te, skorpor och numera kaffe. Det ska vara hett och intensivt. Klänning och strumpbyxor. Dessa stunder ligger mig väldigt varmt och hjärtat <3
Filmer/serier/dokumentärer om hur sorgligt livet kan vara, stunder där hela mänskligheten tappat det. Alltså jag kan må dåligt och känna mig nere i dagar. Så undviker dessa ALLTID
God mat, då menar jag riktigt god mat som sådär ger en riktigt munorgasm. Det får inte vara okej utan det ska vara magiskt! så bra, det får mig helt klart på fall
Känslan av otillräcklighet, när jag tappar kontrollen över hur flödet över dagen ser ut, känslan av att jag inte kan erbjuda den hjälp eller kunskap. De verktyg jag har duger inte utan blir bara som ett rundningsmärke…
Min egentid, min tid jag ger mig själv när jag är för trött eller uppe i varv, mina stunder med favorit böckerna, det rytmiska knådandet av bulldegen, stunderna där jag sluter in mig själv och lämnar världen utanför.
