Jag satt under gudstjänsten i söndags och bläddrade bland psalmerna under prästens och predikan snubblade över den här titeln – det är svårt att mista en vän, skummade igenom texten och jag kände hur den satte ord hos en känsla som bott djupt inom mig under en tid och jag haft svårt att placera och kände att den här vill jag lyssna på. Så när allt var slut och jag satt ensam i bilen letade jag upp den på youtube och man kan väl säga att jag fastnade för den.

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.