Det är 3 månader sedan som jag på allvar tog tag i mitt mående efter månader av kopiösa mängder sömn och sparsam träning. Det var som om jag levde med en slöja över ansiktet, vissa dagar var bättre medan andra sämre. Trött och energilös, drömmarna fanns alltid där men steget att förverkliga dem var aldrig aktuellt att ta.

Idag den 27 mars dagen efter min 33-årsdag känner jag en spirande känsla av energi att vilja göra saker, att forma något nytt med händerna. Viljan att förändra finns närmre än mycket tidigare. Vaknar av mig själv tidigt på mornarna och är inte längre zombiemode utan jag lan växla på en pigghet jag inte haft på väldigt länge.

Tränar gör jag 4-5 dagar i veckan som är varierat mellan spinning, promenader, löpning, cirkelpass och ridning. De är en skön kombination som funkar med mitt knä som blir starkare för varje vecka. Vissa rörelser är fortfarande en utmaning men kanske alltid kommer vara det, det får tiden utvisa helt enkelt.

Kosten funkar till 80% riktigt bra, jag äter 5-6 dagar bra mat och en dag blir vad jag vill men numera är det inte vad jag vill hela dagen utan en måltid eller fikatillfälle som jag unnar mig något annat.
Det här är bara första milstolen utav fyra jag är så glad över min utveckling och ser fram emot vad nästa milstolpe kommer innehålla för delmål och resultat.