Svindlande höjder – mer än två timmars lidande

I lördags tänkte jag att jag skulle ta och se en klassiker -Svindlande Höjder, det ska enligt en skara av människor vara en riktigt sevärd film. Början var mest tystnad och vyer av vacker natur, en del prygel av en stackars mörkhyad kille plus en del rasism. Jag tänker att den blir nog bättre. Nu börjar jag spola i filen för att se om det händer något jo faktiskt en dör och det blir lite mer prygel… och lite udda kärleksförklaringar men okej. Det går en halvtimme till och jag söker upp wikipediasidan för att läsa handlingen och inser att på det stora hela är det en film i sorgens och lidandets tecken. Nu bestämde jag mig för att stänga av och la mitt fokus på att baka färdigt en sats kanelhjärtan. Det föresten är en sjukt god småkaka, lite pilligt men väldigt goda.

Ska se till att lägga upp både bild och recept men nu är det dags att väcka Brummel för att åka väg till jobbet.