Jag har brottats med en fråga under ett tag, vad var det som gjorde att jag kom igång? vad fick mig att fortsätta och hur lyckades jag gå ner i vikt som jag många gånger tidigare inte lyckats med.

Jag har en vän som jag tror satt lite i dessa tankar också, hon hade som jag fått lite fler kilon än man önskade och ville förändra situationen. Vilket hon lyckades med, all heder till dig min vän för det är inte lätt. Jag minns när hon la ut på sin blogg att hon inte tänkte överhuvudtaget berätta för någon hur hon gjort, inte ens för mig och vi har ändå känt varandra i större delen av våra liv. Ska jag vara ärlig blev jag näst intill vansinnig för jag stod just då i mitt eget uppvaknade att jag väger mer än jag borde och gör jag inget nu kommer min hälsa stå på spel och risken är stor att jag går överviktig hela livet. Jag kan inte återge precis det hon skrev men kontentan av allt var att varje individ ska hitta sin väg oavsett hur den ser ut och vad du gör. Det finns ingen snabb hjälp, det är bara tillfälligt hur klyschigt det än låter.

Det här har legat i bakhuvudet och fått gro, gro tills jag också kom till den insikt att jag egentligen inte vet vad som gjorde att jag kom igång, jag kan beskriva händelseförloppet m.m men vad var det som gav mig det där lilla extra som jag inte haft tidigare. Jag tror det byggde mycket på ett mål ett oövervinnerligt mål som sporrade mig så djävulskt att jag inte kunde låta bli att gör mitt yttersta.

Jag har i runda slängar skapar mig en träningsrutin, ändrat min kost, sover längre och ger mig själv mindre skuldkänslor. För mig var nog de den största boven, alla skuldkänslor som jag själv gav mig. Det finns inget lätt sätt att berätta hur jag gör MEN vill du veta, så får du leva med mig minst en vecka och då ska jag visa dig hur du kan tänka och förändra MEN jag tänker göra som min vän inte berätta det här, för jag vill verkligen inte öka träningshetsen som redan finns runt omkring oss.
Jag tränar för mitt hjärta, jag vill ha ett friskt hjärta och det får jag inte genom passivitet och fel kost.

Det tar tid att komma igång och för mig tog det över ett år att få ordning på mina rutiner. Idag lever jag för ett leva, inte leva för att jag lever.

Känslan som uppstår när du saknar någon väldigt hårt, där du samtidigt ägnar en tanke åt att den personen som dig saknas inte ämnar att fundera på dig ens ibland. Ett smärtsamt uppvaknande och sorgsna tankar. En lyckad dag som fallerar. Du ångrar att du ens lät dig själv att tänka på denne för du vet hur svart hjärtat blir efteråt.

Av min stora syster och hennes sambo fick jag rasullera, tvättnötter och ett detoxte. Ikväll tog jag tag i saken och provade att använda leran till att tvätta håret med. Rent spontant var det bättre än jag vågade hoppades på. Lite klurigt var det att få till rätt konsistens men när det väl satt i håret var det inga problem utan jag masserade bara håret med leran i under ett par minuter. Sköljde ur leran och håret kändes väldigt lent och annorlunda jämte mot när jag använt schampo. Istället för den där glansiga känsla som kan bli blev håret bara lent. Så nöjd över resultatet och ska nu se hur länge den här tvättade känsla håller i sig.

Jag kämpar dagligen med att få det lite lagom i vardagen, det handlar inte om träningen eller ridningen utan att ta hand om mig. I perioder så sköter jag mig själv på bästa sätt, ordnar och grejar och känner mig nöjd med det jag åstadkommer. Nu är jag i en period där jag glömmer mig själv, glömmer att smörja i nagelbanden så de spricker och börja blöda, att ha mens under dessa perioder kan vara lite kämpig för det är ganska viktigt att ha koll på. Hur jag klär mig och hur jag fixar mig inför jobbet, träffa vänner osv. Min lägsta gräns för vad jag accepterar går i bott. Jag tror inte jag var lika medveten om dessa dippar tidigare, utan jag har sakta kommit underfund med dem nu och jag försöker medvetet göra lite enklare val under dessa perioder för att inte göra livet allt för knöligt. Jag sover mer under dessa perioder och känner mig inte lika inspirerad att hålla igång. Att lära sig hitta den där avvägningen, att hitta den lägsta nivå som är sund är rätt svårt. Just nu sitter jag träningsklädd för att ta med mig brummel ut på en promenad innan jobbet, jag har bestämt mig att jag ska bara ut, ut och lyssna på fåglarna som drillar och känns våren strålar mot ansiktet.