- Mitt dåliga samvete, jag får dåligt samvete för det mesta, där är jag ett hopplöst fall. Jag får dåligt samvete när jag slappar för mycket enligt mig själv, när jag säger nej till människor som jag tycker väldigt mycket om.. dåligt samvete fäller mig direkt
- Glass, OMG en riktigt god glass får benen att vika sig och jag måste sitta en stund
- Brummel, alltså när Brummel tittar under lugg och ser allmänt nere ut då är jag körd och jag faller som en fura.
- Komplimanger som kommer sådär spontant, som när Madde efter att jag långt och länga pläderat om att jag faktiskt är väldigt dåligt på att vara öppen och ge alla tid och plats, utbrister att jo Martina det är du faktiskt visst. Satt tyst länge efter det, tack!
- Snabba planeringsförändringar, när saker i sista minutens ändras då hänger inte hjärnan med och 80% av gångerna reagerar jag på fel sätt, blir tvär och grinig. Inte den bästa egenskapen hos mig och tro mig jag JOBBAR skit mycket på att få ordning på detta.
- Fika med fina vänner med massor av te, skorpor och numera kaffe. Det ska vara hett och intensivt. Klänning och strumpbyxor. Dessa stunder ligger mig väldigt varmt och hjärtat <3
- Filmer/serier/dokumentärer om hur sorgligt livet kan vara, stunder där hela mänskligheten tappat det. Alltså jag kan må dåligt och känna mig nere i dagar. Så undviker dessa ALLTID
- God mat, då menar jag riktigt god mat som sådär ger en riktigt munorgasm. Det får inte vara okej utan det ska vara magiskt! så bra, det får mig helt klart på fall
- Känslan av otillräcklighet, när jag tappar kontrollen över hur flödet över dagen ser ut, känslan av att jag inte kan erbjuda den hjälp eller kunskap. De verktyg jag har duger inte utan blir bara som ett rundningsmärke…
- Min egentid, min tid jag ger mig själv när jag är för trött eller uppe i varv, mina stunder med favorit böckerna, det rytmiska knådandet av bulldegen, stunderna där jag sluter in mig själv och lämnar världen utanför.
Månadsarkiv: september 2017
Allt och inget
De senaste 3 veckorna har rasat iväg i en hastighet jag inte vet siffran på,det har hänt så jäklans mycket på kort tid att jag inte riktigt hunnit sortera allt, just nu sitter jag på jobbet och druckit en kopp kaffe, lyssnat på regnet som smattrat mot fönsterblecket…. nej jag saknar inte den här delen utav hösten men ja det är bara att gilla läget.
Jag har jobbat väldigt mycket, ja extremt mycket, det är skörd och då är det bara att hugga i, jobba och hjälpa lantbrukarna att bli färdiga. Fast vi är ett himla gott gäng som jobbar, vi skrattar väldigt mycket och det håller humöret uppe när dagarna blir långa.
Min lilla syster har gift sig <3 alltså så mycket känslor som rasade i mig, jag kunder inte hålla tårarna borta, nu är båda mina systrar lyckligt gifta med två helt fantastiska karlar, jag blir lycklig i själen hur de har gjort vår familj större. Att sitta här och skriva om det får ögonen att fyllas med tårar, det är för mig så laddat att få göra en så absolut kärleksförklaring, jag lägger mig i dina händer och du i mina. Det är fint!
Ett evighets ögonblick, andetagen slutar att existera, vår blickar möts, blodet dånar genom våra kroppar…Tystnaden, det är bara vi, mina händer i dina händer, vi tillsammans mot världen.
I helgen ska jag vara hundvakt åt en lite borderterrier dam som heter Kotte, vi ska hänga tillsammans hela helgen, undrar vad Brummel kommer tycka om det, när en liten dam på dryga året kommer hem och terroriserar livet för han. Sen är det väl måndag igen och en ny vecka tar fart… vad siktar jag på? Känns som om det kommer vara Julafton imorgon…