1 gång i månaden mår jag pyton

Jag har börjat lära mig hur mina cyklar går, jag vet att min humör har 4 steg och dessa återkommer med en exakthet som gör mig galen….

Steg 1 jag mår bra, jag är stark och helt enkelt underbar

Steg 2 jo men livet är helt OK men jag borde och tänk om…

Steg 3 livets lunk går i dunkla korridorer och jag får peppa hela mig för att hålla näsan ovanför vattenytan

Steg 4 Ja men JAHA välkommen mensen, igen… Not

Tack vare natural cycles så har jag koll, jag har mer koll än någonsin, att jag mitt humör far omkring just för att hormonnivåerna varierar beroende på vart jag är någonstans och att jag som så många andra upplever PMS. Just nu är jag i steg 3 och jag mår som jag beskriver ovan, det är en daglig pepp och övertygelse att kom igen det BLIR kul.. eller nåt.

Jag vet att på andra sidan väntar den där härliga glada känslan i magen så ikväll finns inga måsten utan ska borra ner näsan i Brummels päls, gå och lägga mig tidigt och inte tänka på de där extra mackorna jag åt på eftermiddagen.

Puss och bock vi hörs

Psalm 799

Jag satt under gudstjänsten i söndags och bläddrade bland psalmerna under prästens och predikan snubblade över den här titeln – det är svårt att mista en vän, skummade igenom texten och jag kände hur den satte ord hos en känsla som bott djupt inom mig under en tid och jag haft svårt att placera och kände att den här vill jag lyssna på. Så när allt var slut och jag satt ensam i bilen letade jag upp den på youtube och man kan väl säga att jag fastnade för den.

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Som en fjäril som lyfter från blomman,
som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga,
så har jag hört,
så har jag lärt.
Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag, var är du?

Det är svårt att mista en vän,
så svårt att mista en vän.
Något fint går itu.
Här är jag, var är du?
Jag vill tro, att vi träffas igen.

Halvklassikern

Jahap nu är det två veckor sedan som jag och Marcus gjorde sista etappen på halvklassikern, vilket brutalt lopp, jag hade inte helt förstått hur kuperat det faktiskt var men nu 15 km rikare på mitt erfarenhetskonto med backlöpning. 1:36:41 tog det för mig att komma runt och jag är väldigt nöjd, tack pannbenet utan dig hade jag inte hittat viljan att göra ett så bra lopp med de förutsättningar jag hade.

Tack Marcus och Tack Hanna för sällskap och support, nu laddar vi för hela klassikern eller? 😉

Jag har gjort en omstart med min löpning, gett mig andrum och nu har jag hittat ett sätt att gå runt prestationsångestens klibbiga tröja och gör det utan någon tanke att prestera längre fram och helt enkelt ta tag i mig själv. Den här veckan har jag gjort 2 morgonlöpningar vilket jag ska försöka hålla 3 ggr i veckan för jag känner att kvällslöpningen blir ett enda stort jobbigt måste… för det är så mkt annat att få till så på lördag eller söndag blir nästa löppass.. jag hoppas hoppas att jag kan vända mig själv och hitta glädjen i att röra mig.

Bilden nedan är påväg hem från en helg i Sthlm tillsammans med Heléne, vi sprang Nattruset, åt god mat och umgicks. Jag behövde den här helgen, den fick mig att omvärdera mig själv, här ser ni en skymt av mina nya skor, enkla tennisskor från Skopunkten. Älskar dem <3

i