Jag har sen 1 1/2 månad gjort mitt yogapass, jag sätter mig på min matta och andas, andas djupt och mycket. Jag märker hur jag inte tänker utan bara andas och utför de rörelser som jag antingen känner för eller enligt den video jag valt att följa. Att få koppla av hjärnans brus under 20-30 minuter har varit magi för mitt sätt att uppleva balans och hur jag tänker om mig själv. Efter varje pass ser jag mig i spegeln, där ser jag rosiga kinder, en nöjd blick och en kvinna jag tycker mycket om, mig själv. Tack endorfinerna för det 😀

Jag vet att träningen har varit en stor del att skapa trivsel med mig själv, det har skruvat ner det inre kaoset så jag är så glad över att ha hittat yogan, att den fungerar och andningen, andningen som blir i yogan hur ska jag förklara… jo jag tar med mig andningen till situationer i vardagen jag blir stressad av, jag märker hur jag tar till andningen, att jag andas djupare för att skapa rum där jag kan reflektera och fundera hur jag ska tackla det som gjorde att ett stresspåslag uppkom.

Jag har även gett mig själv massage, rejäl, smärtsam men ytterst nödvändig massage. Hon som masserar är brutal med sina armbågar och knogar men jag älskar henne. Hon kryllar ut mina stackars spända muskler. Idag knådade hon rejält över mina bröstmuskler och nu efteråt känner jag mig öppnare och jag upplever andningen lättare.

Imorgon ska jag rida, det ser jag otroligt fram emot, jag har nog hittat en bra variation av rörelse, yoga, styrketräning, promenader och ridning. Det känns så bra in i själen <3

Jag har nu i en månads tid yogat varje dag, passen har varit mellan 20-40 minuter. Ofta följer jag ett youtube-klipp (Yoga with Adriene) för att få hjälp att hitta ett flöde och för att se hur varje yogaposition ska göras och se ut. Stunden efteråt känns kroppen härligt varm och det pulserar varm energi från fingertopparna till tårna. Det är en skön stund på dagen, jag fokuserar på att andas och känna inåt, hur känns kroppen, vart är jag trött och vart är jag stel osv. Jag trivs, jag har hittat något som ger liknande känsla som efter ett bra löppass. inte utbytbar men tillräckligt för att få mig att fortsätta att yoga, träna upp min styrka och kunna använda yogan som ett komplement till löpning.

YogaGlow här kommer jag 😀

Idag blev jag avbruten på min lediga dag från en kollega på jobbet, jag hade tagit ledigt för att kunna förbereda och fira min mamma som fyller 65. Noga meddelat mina närmsta kollegor och ledningsgruppen jag sitter i för att inte skapa missförstånd och undvika att bli nådd då jag märker vilken stress det innebär när jobbet kallar på mig när jag verkligen vet att jag behöver vara ledig ocg ha fokus någon annanstans än jobbet. Hela dagen var lugn och skön fram tills någonstans mitt i kalaset ser jag på min privata telefon ett nummer jag känner igen och svarar, det är en utav mina närmsta kollegor som visserligen berättar att den är ledsen att behöva störa men dens chef tryckt på att ringa mig ändå. Snabbt förklarades ärendet och jag kunde bara förmedla vad jag trodde ha hänt men för att grundligare gå igenom vad som orsakade att kostnader hamnat fel hade jag behövt min jobbdator men som tur var stannade den hemma, så samtalet varade knappt 1 1/2 min men det förstörde resten utav dagen. Jag sitter än med en stressklump i magen och tankarna far fram och tillbaka.

Det har varit en tuff vår när det gäller jobbstress, jag var så trött när semestern kom att jag sov en vecka och efter tre kände jag att det fanns mer än hålla huvudet över vatten ytan. Idag kändes det som om jag var tillbaka, tillbaka i en situation där jag saknade kontroll över mina arbetsuppgifter. Att den tid jag behövde arbeta med mina åts upp av rapportering, frågor och administrativa uppgifter som tillkom i samband med systembyte och organisationsförändring.

Jag är inte intresserad att bränna ut den glöd jag har inom mig, att krascha den arbetsmyra jag faktiskt är. Jag ger alltid 100%, är lojal och plikt trogen men när jobbet gräver sig närmre min privata sfär då mår jag sämre. Det tar så mycket utav min kreativitet och fart.

Så det samtalet som bara skulle vara ett förtydligande i dens arbete, ett sätt att hitta sitt svar som även i dens tro endast bara skulle bli en liten parantes hos mig i min ledighet. Tyvärr blev det en klump i magen och pyrande ilska. Personen i fråga tog bort mitt val att välja, att välja aktivt om jag hade tid att hjälpa eller i ett sms kunna säga tyvärr jag kan inte hjälpa dig men ring den här… så får vi sammanstråla när jag är tillbaka på jobbet igen.

Jag är sen den här våren rädd om min privata tid och jag kräver mer återhämtning än någonsin, det blir uppenbart vid sådana här tillfällen, jag är inte klar att ta emot den stressen. Mitt jobb är nu att vara tydlig mot mina kollegor och framförallt att vara tydlig för mig själv. Jag behöver inte tro på alla tankat som fram i huvudet, att jag äger ansvaret för allt. Jag måste lära mig att inte tro på allt jag tänker.

Idag kom en minnesbild upp när jag stod och lagade staketet till en del av vinterhagen där grannens hästar tillsammans med Gloria (vår sällskapshäst) går i. Bilden i början av inlägget är från det minnet, bilden är tagen utanför fabriken, jag hade ledsnat på mina kollegor som inte tog sig tid att sätta sig ute och verkligen ta en paus men att gå ut och ta den där pausen blev startskottet till en period på utomhusluncher och lunchbad. Helt enkelt en bra period i slutet på sommaren.

Man kan inte annat än sakna sommaren när dagarna i enda är flera nyanser utav grått och sen blir det svart. Fast idag visade sig solen en stund och gav en dos energi.

Nu ska jag göra mitt 19:e pass av yoga, min stund på dagen där jag tänder ljus, sätter på lugn musik och låter kroppen sköta sitt.