Jag är på en plats i livet jag inte ens kunnat drömma om.
Gustav har efter många år fått möjligheter att ta över sitt föräldrahem, processen har vart lång och långsam och flera gånger trodde jag att vi behövde ge upp drömmen att få förvalta hans föräldrahem. Vid årsskiftet hände det, nu står vi här med alla möjligheter i världen. Det är snart ett års sen jag flyttade in på heltid i huset och jag tänker tillbaka på alla underbara morgonkoppar kaffe jag tagit i huset. Jag har hittat mina favoritställen, kökstrappen med morgonens första strålar från solen som sällskap, uppkrupen i den gamla soffan i pianorummet och under lövverket av de 400-åriga bokarna. Nu sitter jag uppkrupen i soffan och dricker den här söndagens morgonkopp av kaffe, en stor bukett tulpaner står intill koppen. Jag tittar ut genom fönstret och ser blå himmel, sol, och frostbitet gräs. Än håller sig vinter i men jag ger solen några timmar att värma upp dagen och efter lunch blir det en promenad i skogen. Jag uppskattar de här stunden för mig själv där jag får blicka ut och drömma om en oanvänd dag.