Spegelbild

Att se sig och se att det är så här jag ser ut. Jag se mina ärr över knäna efter att kramstunder med asfalten då balansen inte riktigt räckte till och jag föll.

Längs med armarna ser jag spår av hårtarbete och öppnar jag händerna finner jag valkar och förhårdnader, ännu ett ärr i min vänstra hand.

Jag låter fingrarna löpa längs mitt hägra nyckelben och känner knölen efter den gången jag bröt det, jag stannar upp och känner efter lite extra och minns smärtan när benet gick av och sattes på plats.

Till sist ser ja mig själv i ögonen, det här är jag, min historia och mitt liv.

Det här är jag

WP_000593En bild som är så himla mycket mig, så mycket att jag bara vill hoppa, studsa och skrika hysteriskt. Jag älskar mitt rum, där jag fått välja hur det ska vara och se ut.

 

No ones hero

WP_000588Planen var att skriva om det här, att jag kommer springa göteborgsvarvet

WP_000589eller den här teckningen

Men det blev inte som jag tänkt, istället för ett inspirerande och glädjande inlägg så känner jag mig helt överkörd och väldigt trasig, hade ett samtal som resulterade i många tårar och en stor klump värdelös…. en person jag sett upp till har långsamt tärt på mig och tillslut fått mig på fall..

krossad,
tårarna bränner bakom ögonlocken
mörker.. ensam ligger jag kvar.

 

 

Ledig = rastlös

Det som jag är sämst på är att vara ledig, riktigt ledig. Att sitta med en kopp te och bara njuta när jag är ledig. Det går alldeles utmärkt till exempel när jag har en tid att passa och jag lyckas ta mig upp lite tidigare än vanligt och ger mig det lilla extra till att varva ner för mig själv då blir det ju kvalitetstid men när jag är ledig känner jag mig som den lataste människan och får lite småpanik över allt jag skulle kunna får gjort. Det brukar lugna sig efter några dagars träningen men ändå… varför ska det vara så svårt att vara ledig??

Så för att inte börja springa runt runt i Gustavs lägenhet sätter jag mig och skriver om hur svårt jag har att sitta still för bara sittandes skull.  Jag har en kopp te och jag får verkligen bita mig i tungan för att inte svepa koppen hel, vilket jag alldeles nyss höll på att göra.
Lite spelar mitt jobb in eftersom jag inte har någon planerad lunchrast utan får äta när det finns tid och ibland får jag bara vräka i mig då jag får kunder var 5:e minut. Så i helgen kommer Hanna vråla att jag äter för fort, går för fort och inte kan sitta still.

Som tur är har vi ganska mycket planerat på morgonen så jag kommer vara mer kontrollerbar under dagen sen 😉

 

Stockholm med Lillsyrran

Nu är vi här, efter månader av planering och beställda biljetter sitter vi i soffan i Gustavs lägenhet. Vi har avnjutit italiensk mat och vacker kvällspromenix med vacker utsikt. Nu hamnade vi framför TV:n för att snart krypa till kojs för att ladda inför morgondagens äventyr.

WP_000572