Jag kan inte fatta att det är 2 år sedan som jag tog det där bestämda steget in i löpningens värld. En känsla av hatkärlek spred sig inom mig, jag älskade känslan efteråt när passet var slut men under passet ville jag allra helst lägga mig i diket. Det har varit många motgångar, uppehåll och skador men i efterhand har löpningen gett mig så mycket. Min kropp mår bättre och jag orkar mer. Om tre veckor väntar mitt andra Göteborgsvarv, jag hoppas att jag kommer kunna genomföra loppet lika bra som förra året men jag har en liten förhoppning om att kunna fila lite på tiden, springa in i mål på 2 h. Fast det spelar egentligen ingen roll för om jag genomför 2,1 mils löpning har jag ändå uppnått mitt mål – hålla igång min träning ett år till.
Under dessa tre sista veckor är min plan att jobba med den mentala biten, förbereda mig på att det kommer bli tufft men jag har förberett mig. Löppassen kommer att gå ner i tempo och distans lite som mystid nu i 3 veckor. Skippa raksträckorna och ge mig ut i skogen, kanske hitta några skogsvägar att springa på? Nu ska det vara roligt att springa så inte motivationen dör och kroppen känns tung. Sista veckan blir det ingen löpning alls bara promenader och ev. lättstyrketäning och inte förglömma stretchningen. Nu ska vader och lår samt rygg mjukas upp för att ge mig bästa förutsättningarna.
Igår hade jag finaste Heléne hos mig, vi snörde på oss löpardojjorna och drog ut på en 16,5 km lång löprunda den sista långa innan varvet. Kände mig fräsch under passet och har känslan att jag kommer klara det här. Det kommer bli en helt fantastisk helg med löparfest och SPA